Samtal från blomsterhandeln när mamma fyller 60 år

Ser att jag har ett missat samtal på mobilen från 0590-området. Det visar sig komma från en blomsterhandel i Filipstad, så jag ringer upp.

Jag: Hej, det här var Ninni Schulman. Jag missade visst ett samtal från er precis.
Blomstermänniskan: Ja, gud vad bra att du ringde upp så snabbt. Du har ju skickat blommor till Ulla här, men nu är det så att hon fick en precis likadan bukett i går. Så jag tänkte att jag kanske skulle kunna göra något annat.
Jag: Jaha? Ja, vad snällt!
Blomstermänniskan: Är det någon speciell färg du tycker att jag ska ta?
Jag: Kör på höstfärger istället, då. Det är snyggt.
Blomstermänniskan: Det var min tanke också. Då gör jag så.

Det finns viss charm med små orter, det kan man inte komma ifrån.

Sonen och världsuppfattningen

Barnen och jag var i Filipstad i går och såg det årliga sjöslaget på Kyrkviken. Eller fem minuter av det såg vi, om man ska vara petig. Sedan åkte vi och köpte glass. I Persberg.
("Det borde vara FÖRBJUDET att göra teater om KRIG!" "Hela Filipstad kommer ju att sprängas bort." "Var det ingen som dog?")

För att försöka lindra barnens posttraumatiska stressyndrom har morfar nu hållit en liten lektion om John Ericsson, Långban, propellrar, amerikanska inbördeskriget och slaget vid Hampton Roads.

Sonen: Mormor, visste du att John Ericssons bror Nils var med och byggde Göta kanal?
Mormor: Ja. Har du sett Göta kanal någon gång?
Sonen: Ja. Jag har sett tvåan.

Bild från dagens Värmlands Folkblad

(Foto: Britta Staake, min gamla kollega.)