Fina ni!

Vilket skönt (och allt större) gäng det är som hänger här.
Ni är så fina.

Ville bara säga det.

Svar på en fråga

Hur vet man att man vågar? När når man gränsen för att våga lämna det trygga för det som man tror att man vill? Vad/när "vågade" du lämna din anställning för att skriva dina egna böcker? (Det kanske inte var en så stor grej för dig isåfall kan du bortse från min fråga).
Jag är civilekonom och har kommit in på psykologprogrammet (2:a gången jag sökt, förra gången lät jag mitt rationella jag bestämma mig för att tacka nej till platsen). Jag är nog dock fortfarande för feg.
/Lotta

Svar: Hej Lotta! Jag vågade inte lämna någon anställning för att skriva på heltid. "Flickan med snö i håret" skrev jag till största delen på kvällarna när barnen somnat. Givetvis drömde jag om att kunna skriva på heltid, men det var absolut inget jag räknat med att någonsin kunna göra. Möjligtvis vara tjänstledig längre perioder då och då.
Men så förra året lades sajten där jag jobbade som webbredaktör ner. Slumpen? Ödet? Livet är märkligt. (Just nu funkar det ekonomiskt att bara skriva, så jag behöver inte söka andra jobb.)
Jag tror så här: Om man vet vad man vill innerst inne, vart man är på väg, så hittar man så småningom stigarna som leder åt rätt håll. 
Känn efter med magen. När det är dags kommer du både att hoppa och landa på fötterna.
Lycka till!

Välkomna tillbaka!

Vad roligt det är att så många gamla bloggläsare hittat hit. Ni är så söta och snälla mot mig.
Blir inte så lite rörd över omtanken och värmen i era kommentarer.
Tack!

Oj, vilken trafik

Galen trafik här på bloggen i dag.
Vilka är ni? Var kommer ni ifrån?
/Ninni - nyfiken i en strut

(Uppdatering: Så ohyggligt svårt att kommentera kan det inte vara.)