Familjemiddag igen

Hos Exet den här gången. Lax med sparris och fetaoströra.
Tummen upp.

Syskonkärlek

Full pott

Vi har kört med Linas Matkasse ett tag nu. Tre rätter, varannan vecka.
Barnen är mycket positivt inställda till grejen som sådan och jag älskar att slippa fundera utan bara göra.
De senaste veckorna har dock resultatet inte motsvarat vare sig förväntningar eller arbetsinsats och våra totalbetyg har inte blivit så mycket att hurra över.

Men i dag! Visserligen tog det längre tid än beräknat, men den här rätten kommer vi att göra fler gånger.

Ettårsjubileum

I dag firar vi ettårsjubileum, lägenheten och jag.
Minns när jag var här på visningen, hur lugnet sänkte sig över mig så fort jag kom innanför tröskeln och hur jag kände i hela kroppen att här vill jag bo.

Så känns det fortfarande.

"Hej då, lägenheten", säger jag nästan alltid högt innan jag stänger dörren och låser. "Ses snart."

Mitt eget bo. Tjejlyan.

En angenäm syn...

… på Coop Forum i Bromma. Plötsligt kändes den där handlingsrundan inte lika betungande längre.

En ny sorts familjemiddag

Det var blivit lite av en tradition att vi någon gång i veckan (minst) äter middag eller fikar tillsammans. Mamma, pappa, barn.
I dag var det Exet som fixade maten i mitt kök. Korv stroganoff.

Tummen upp.

Bästa stadiet i skrivprocessen

När karaktärer tar sig namn, börjar röra sig, klä sig, tänka och prata.
När scener dyker upp, oväntade kopplingar mellan personer blir tydliga och det plötsligt ilar till i magen. Ja! Så!
Det är där jag är nu.

Blir ofta sittande helt stilla och med blicken i taket, snett åt vänster. Om ni ser mig sitta så, med rynkad panna och halvöppen mun kan ni nästan vara säkra på att det är min inre film jag tittar på. Skådespelarna pratar ganska tyst så jag måste koncentrera mig noga för att höra vad de säger.

Det här är utan tvekan det bästa stadiet. När allt fortfarande är möjligt.