Det känns väldigt speciellt att prata böcker i Hagfors. I går var jag inbjuden till biblioteket och blev intervjuad i den runda aulan som nämns i "Pojken som slutade gråta".
Och folk var så snälla och söta och intresserade.
Äppelbjörnen stod kvar i sin monter i entrén också. Kikade lite efter Nils, men han syntes inte till.
Jag är så ledsen att jag missade detta men vi var mitt uppe i tapetsering av hallen så det var inte läge att dra iväg...
SvaraRaderaHar precis lyssnat klart på "din flicka" och nu ska jag ta mig an "pojken"
Jätte bra debutroman - jag vill läsa många fler!
Lite kul när man känner till Hagfors och gatorna/byarna du beskriver i boken :0)