Som karameller

Hösten - vackraste årstiden. Skönhetschocker överallt och hela tiden.

Skriv på!

2005, två år innan jag började skriva på "Flickan med snö i håret", köpte jag "Skriv på!" av Elizabeth George. Inte för att jag är speciellt förtjust i hennes böcker, men jag blev nyfiken på vilka knep hon hade att lära ut, fastlåst i min evinnerliga skrivkramp som jag var.

För några veckor sedan plockade jag fram boken igen och det var nästan löjligt att inse hur mycket hjälp jag haft av hennes metoder. Och hur hennes sätt att se på skrivprocessen och intrigbyggandet omedelbart gav mig ny inspiration.

Framför allt är det ett par saker som hon lärde mig:
1. Lär känna dina personer innan du börjar skriva. Grundligt. Du ska veta hur de reagerar i olika situationer, vilka hemligheter de har, vad de skäms över, vad de röstar på, barndomstrauman, fobier... Även om du bara använder en bråkdel av allt du vet om dem i ditt manus bli de levande individer och lätta att arbeta med.
2. Konflikter. Det måste, måste, måste finnas konflikter i varje scen. Inre och yttre. Lycka och harmoni är extremt överskattat - i alla fall i böcker.    
3. För att vi ska få sympati för karaktärerna måste alla, även de goda/hjältarna, ha minst en svaghet. Ingen gillar genomperfekta människor.

Tips på andra bra skrivhandböcker är alltid välkomna.

Sonen är Vilse i pannkakan

Som motvikt till all dynga som visas på barnkanalerna dagarna i ända har jag introducerat barnen för Staffan Westerberg och Vilse i pannkakan.
Det hör väl till allmänbildningen om inte annat.

Första minuterna var det knäpptyst i soffan.

Jag: Vad tycker du?

Sonen: Eh…? Udda. Men jag vill se mer.

Tillbaka från bokmässan

Två galna dygn i Göteborg har förflutit. Föredrag, signeringar, mingel och middagar. Prat, prat, prat.

Är så mör i skallen just nu att det enda jag orkar i kväll är att länka till Amanda Hellbergs ganska underbara inlägg med titeln "Ninni, du är det bästa med hela mässan!"

Så satans kul vi hade.

Durch, für, gegen, ohne, um

Det kom paket från Bonnier Group Agency i dag. Det är alltid lika spännande att få post från dem. Som julafton, ungefär.
I dag innehöll försändelsen en hög böcker på tyska.
Det går inte att komma ifrån att det är något magiskt, nästan surrealistiskt, att se sin bok tryckt på ett annat språk, få känna, bläddra, "läsa", kika på baksidestexten och författarpresentationen.

Men omslaget. Jag vet inte, jag. En röd handske (var kom den in i handlingen?) och fågelspår (!). Jag associerar direkt till Maria Lang eller Stig Trenter och om det är bra eller dåligt kan väl bara den tyska marknaden svara på.

Vad tycker ni? Flipp eller flopp?

Spypåsarna

Uträttade lite ärenden i dag. Bara nödvändiga saker köptes; barnjeans, jympaskor, lusspray och sånt. Ändå drabbades jag av ett stort äckel över alltihop.

Kassarna, kartongerna, klädprislapparna man rycker av. Leksaksförpackningar i hårdplast. Happy Meal-skitsaker.
Jag mår så illa över mig själv och den tid vi lever i.

Och vet ni vad det värsta är? (Bam-bam!) Leksaker från BR.

Körslaget

Igår hade vi en trevlig kväll, barnen och jag. Tillsammans med "farbror Alex" och kusin Charlie gick vi på Körslaget och frotterade oss med än den ena än den andra.
Sonen fick till och med testa att göra entré genom den där tunneln. Bara en sån sak.