onsdag 30 januari 2013

Säg du till mig (för fan)!

Jag har skrivit om det förut, men känner att jag måste ta upp det igen. Det här med det nya niandet.
I nästan alla affärer blir man numera (ofta väldigt krystat) titulerad Ni av affärsbiträden och kassapersonal, vilket stör mig något oerhört.
Ofta tänker jag efteråt att jag borde ha sagt "du för gärna säga du till mig"* i en vänlig men bestämd ton, men det blir sällan av. Dels för att det ofta går så fort ("Vill ni ha kvitto?"), dels för att jag förstår att detta dåraktiga påfund inte är ett påhitt av personen själv utan av hens överordnade. Det är i alla fall min gissning.

Det värsta är ändå telefonförsäljare som ringer och blandar förnamn, som är mycket intimt, med det avståndstagande/upphöjande ni till en osmakig röra.
"Hej, Ninni. Vad har Ni för hemförsäkring i dag?"

Nu undrar jag hur ni tänker och känner inför det här? Ni som jobbar i affär, får ni order av era chefer att använda ni? Vad tycker ni om det? Och hur reagerar kunderna?
Jag är uppriktigt nyfiken.

Själv funderar jag på att starta en motorganisation, trycka upp knappar att sätta på jackan med texten:
"Säg DU till mig!"

För det här niandet är inte artigt, det är inte kontinentalt och världsvant. Det är inget annat än ett jäkla oskick.

(* Eller så skulle jag kunna säga "Hon får gärna säga du till mig", om det är en kvinnlig expedit, för så sa man också förr i världen.)

måndag 28 januari 2013

Dagens tittarfråga


Har jag barnen den här veckan, eller har jag inte barnen den här veckan?
Första öppnade rätta lösningen vinner en badboll.

onsdag 23 januari 2013

Blommor och blader


Det är viktigt att matcha tapeten med kopparna. Och absolut inte tvärt om.
Då kan det ju bli hur galet som helst.

Tystnad, tagning

Lyxen att sitta hemma och skriva om dagarna har en baksida som börjar ställa till det, både för mig själv och min omgivning.
Jag har blivit så extremt ljudkänslig. Och det blir bara värre och värre.

Tänker på tiden när jag jobbade på kvällstidning. Folk pratade och telefoner ringde och överallt i taket hängde påslagna tv-apparater. På webben skulle allt dessutom gå fort, fort, fort.
Då hade jag inga som helst problem att hantera det, tyckte till och med att det var härligt. Adrenalin var min drog.

I dag kan jag bli skitirriterad om någon drar ut en stol så det låter eller stänger en dörr lite för hårt. På riktigt. Och på tunnelbanan måste jag ofta byta plats, eftersom jag håller på att störa ihjäl mig på människor som pratar eller lyssnar på musik så det läcker ljud ur deras hörsnäckor. För att inte tala om de idioter som stampar takten med foten eller trummar med handen mot låret.
Jag har helt enkelt tappat förmågan att stänga av, denna nödvändiga överlevnadsstrategi i huvudstaden.

Det kanske låter lite lustigt, lite konstnärligt så där, men för mig är det ett problem.
Rätt som det är sitter jag väl i en stuga på en öde ö. Med öronproppar.

  

lördag 12 januari 2013

Dagens outfit


Tröja: Från HM:s barnavdelning.
Byxor: Lee.
Strumpor: Randiga.

"Du har ju hela helgen på dig"


Eftersom jag inte riktigt uppfyllde min skrivkvot (men nästan) under ordinarie arbetsvecka får det bli lite helgjobb.  
Bakgrundsljud: Skidåkning på tv. 

Helt okej.    

fredag 11 januari 2013

När drömmar slår in


Jag drömde om att skriva böcker väldigt länge och väldigt mycket innan jag gjorde det. Och jag tittade ofta avundsjukt på bokställ i affärer, funderade på hur det skulle kännas att ha sin egen bok där.

Här om dagen klev jag in i min gamla "hembutik" på Ängby Torg, mataffären där jag skjutit barnvagnar och mutat trötta ungar med Kellog's Bars och spånat middagsmat hundratals gånger.

Och så. Hepp.
Precis innanför ingången står "Pojken" och lyser.

"Oj!" tänker jag först.
Sedan skakar jag av någon anledning av mig känslan. Det känns plötsligt väldigt viktigt det där, att skaka av sig. Varför vet jag inte. Förmodligen för att allt kommer att gå åt helvete om jag inte gör det.

Men jag tar en bild i alla fall och bestämmer att när drömmar slår in ska man våga njuta av det. (I alla fall i några sekunder.)

onsdag 9 januari 2013

Älskade vardag, välkommen tillbaka


Det må vara härligt med jul och skönt med semester, men faktum kvarstår.
Jag trivs bäst i vardagslunken, i det lilla, enkla och trygga.

Fisk och potatis. Mmmm...

tisdag 8 januari 2013

Wow!


Högst upp hos både Adlibris och Bokus.
Vilken underbar start på ännu en lång skrivdag.


Full fart framåt


Flytten är överstökad och julen firad. Nu är det full fart framåt med manuset som gäller.

Någonstans trodde jag att man drog vissa lärdomar för varje bok man skrev, att man så småningom skulle kunna känna sig lite mer säker på vad man sysslade med.
Men så är det inte. Trevandet, ändrandet, grubblandet, tvivlandet, allt är det samma nu som när jag skrev de andra två manusen.

Och detta ohälsosamma pendlande mellan vällustilningar när man kommer på något bra (som man tycker just då i alla fall) till förlamande panik. Helvete så dåligt, hur ska jag få liv i det här?

Men i dag var det roligt. Hurra.

fredag 4 januari 2013

Kors i allsin dar!


Det var länge sedan jag blev så barnsligt exalterad som när jag hittade broderibara iPhone-skal på Broarne.

Nu ska jag försöka designa något eget. Att använda de medskickade mönstren känns som fusk.
Återkommer.