fredag 12 april 2013

Hjälp mig hitta bästa podcastarna (eller var det heter i plural)

Antar att ni inte riktigt tror mig, men jag har börjat träna på gym. Det är sant!
En gång är ingen gång, så mycket vet jag. Men fem gånger - FEM! - är väl en vana. 
En rätt härlig sådan dessutom. I synnerhet om man har något trevligt att lyssna på medan man trampar och svettas och står i.

Därför skulle jag vilja ha er hjälp att hitta Sveriges bästa poddar. 
Gärna enskilda avsnitt, gärna motivering. Det bästa av det bästa, så att säga.

Tack på förhand!  

onsdag 10 april 2013

Forums höstkatalog har kommit


Det är en ganska underlig känsla att sitta och slita med sitt manus samtidigt som Forums höstkatalog dimper ner på hallmattan.
Något som just nu bara existerar i min dator och min skalle ska bli en riktig bok.

Har ni sett så fin!

måndag 25 mars 2013

Feedback - så ser den ut

Kanske undrar någon hur feedbacken man jag får från förlaget på ett mitt råmanus ser ut, rent konkret.

Först finns ett stycke om manuset som helhet, eller snarare vad som kan skapas av detta manus, i positiva ordalag. Det är mycket trevlig läsning.

Sedan har varje huvudperson ett eget stycke. Här poängteras saker som bör utvecklas, förtydligas, styrkas.
Exempel:
Vad har X egentligen för relation till Y?
Bygg upp X känsla av att faktiskt inte känna Z bättre.
Visa tydligare oron och maktkampen mellan de tre journalisterna på lokalredaktionerna.
Fördjupa porträttet av Z. Låt poliserna förhöra honom.
Sprid ut perspektiven. Sidorna 140-180 saknar Magdalena.
Och så vidare.

Sist kommer en lista över konkreta oklarheter, sida för sida.

Fråga: Blir man knäckt/sårad av det här?
Svar: Nej. Absolut inte. Möjligtvis lite förvirrad, i alla fall tills man bestämt sig för i vilken ände man ska börja bearbetningen.

Min strategi nu är att börja med polisarbetet och fylla i luckor och oklarheter där. (Nästan klar!)
Sedan gå djupare ner i varje huvudperson på ett privat plan.  

Nu är rasten slut. Dags att fortsätta.

söndag 24 mars 2013

Söndag i skrivfabriken


Här helgas ingen vilodag.
Eller: Varför gå ut i det äckliga vårljuset när man kan sitta inne?

måndag 11 mars 2013

Jenta och gutten


Mina fina norska barn.

Nu börjar rond två


Efter ett långt sportlov och tur till Oslo på Krimfestival är det dags att börja jobba igen.

I onsdags hade vi möte på förlaget och - hurra! - de tyckte att råmanuset var mitt bästa och mest genomarbetade hittills.
Lättnaden och glädjen, mina vänner. Puh!

Ändå ligger det tre tätskrivna sidor här bredvid mig med feedback; saker som ska byggas ut, kollas, fixas, fördjupas. Det är helt enkelt bara att sätta igång.

En grej som slog mig. Nästan hela manuset har jag skrivit tillbakalutad i soffan med datorn på en kudde i knäet. Nu kändes det plötsligt helt fel.

Skriv halvliggande, drömskt och intuitivt. Bearbeta sittande, med huvudet på skaft.

söndag 3 mars 2013

Slalom morgon, middag, kväll


Jag har inte ens öppnat datorn den senaste veckan. Istället har jag åkt slalom med barnen hemma i Lesjöfors-backen, dygnet runt nästan. Kört följa john bland alla gupp som snart är lika välbekanta för barnen som för mig. Ätit sabinakaka för sju kronor biten, druckit saft för tre kronor glaset.

Allt är sig precis likt där. Måtte det så förbli.   









söndag 24 februari 2013

Klar!


Glad och lite champagnerusig kan jag lättat meddela att manuset nu är klart och ivägskickat till förlaget.
Mycket jobb återstår så småningom, men just i dag, just nu, tänker jag fira.
Yes!

torsdag 21 februari 2013

Vilken trolldryck!


Helvete vilken magiskt dryck. Efter några huttar i går och i dag känner jag mig som en helt ny människa. Inga tupplurar, inga svimningskänslor.
Och fingrarna går som små trumpinnar.

20.000 tecken har jag rasslat ur mig i dag, bara så där. Det ni. Kul för mig.

fredag 15 februari 2013

Misären


Annars är det ett ganska erbarmligt liv jag lever just nu.
Äta. Sova. . Skriva.

Tur att barnen kommer och räddar mig i kväll.

onsdag 13 februari 2013

Middagsservice


I dag åt jag inte ätit micromat vid datorn.
Mina gamla arbetskamrater Cecilia och Anne levererade både mat, vin och mycket trevligt sällskap.

Bästa kvällen på länge.

söndag 10 februari 2013

Att köpa frihet för pengarna


Har man inte självdisciplin så det räcker så får man köpa sig den.
I dag har jag gjort min bästa investering på länge, programmet Freedom*.
Genom ett enkelt klick blir man totalt fri från internet i sin dator i upp till åtta timmar, hur länge väljer man själv.
Och det finaste är att det inte går att ångra sig när man väl klickat i hur länge man vill vara free.

Helt underbart!

På två timmar i kväll skrev jag 7.500 tecken vilket nog är rekord för mig.

* Det var självaste John Ajvide Lindkvist som tipsade mig om detta lilla mirakel på bokmässan i höstas. Varför jag inte fått tummen ur förrän nu vet jag inte...

lördag 9 februari 2013

Syskonkärlek

Det är inte jul. Och bilden är tagen för jättelänge sedan.
Men jag blir på så gott humör varje gång jag ser den här lilla serien. Och numera även ganska sentimental.

Mina damer och herrar, låt mig presentera (ännu en gång) dramat "Julkortsfotograferingen 2007":



Anonym nätkärlek

Jag fick jag anonym nätkärlek i går och blev alldeles jätteglad!

Så här fint stod det:

"Jag känner inte dig men jag måste bara berätta om hur mycket jag tycker om dig. Du verkar vara en så himla fin, ödmjuk och fantastisk person. En sådan som man önskar att man kände, att man hade som vän och som man delade alla möjliga hemligheter med. Jag vill bara att du ska veta att du är omtyckt och uppskattad. Tack för att jag får känna dig på håll!"

Tusen tack själv du fina glädjepridare.

onsdag 6 februari 2013

Låt den rätte komma in


Det snöar över Blackeberg i kväll.
Och när det knackar på balkongdörren öppnar jag inte.

Urkramad och matt

Så här går det till just nu.

Jag vaknar och får iväg barnen till skolan. Sedan sätter jag mig i soffan och skriver med en kaffekopp på bordet. I början är det magiskt. Jag känner mig klar i hjärnan, fingrarna far omkring över tangenterna. Värmeljusen brinner.

Sedan kommer tröttheten framåt lunch ungefär. Den liksom sänker sig över mig, trycker ner mig i soffan. Ögonlocken faller ihop. Förmodligen har jag skrivit 6.000 tecken då.

Kanske sover jag i en timme under en filt, sover som en död. När jag vaknar till liv hamrar hjärtat hårt, tankarna far fram och tillbaka. Jag känner mig som en jagad kanin.

Kanske skulle de prata om den saken på det polismötet?
Kanske skulle man bygga ut den scenen?
Stryka den?
Han kanske ska heta det istället?
Har jag skrivit så förut, i någon av de andra böckerna?

Jag går runt med min filt ett tag, tänker att jag borde ta en promenad, se en film, läsa en bok, vad som helst för att rensa skallen. Men det går inte.

Så jag sätter mig igen vid datorn. Gör nytt kaffe. Pressar ur mig några tecken till. Kanske 2.000.

Sedan kommer barnen hem. Tankarna far medan jag lagar mat och gör sånt en förälder förväntas göra.

Kanske skulle man bygga ut den scenen? 
Stryka den?
Han kanske ska heta det istället? Det är ju faktiskt bättre? 

Barnen går och lägger sig. Jag plockar fram datorn igen. Bankar ner lite mer text. 
Någon gång vid midnatt har jag kanske fyllt dagens kvot och jag känner mig lite, lite nöjd. Mest för att jag överlevde. 

Så börjar det om.  

(Men nu är det bara tjugo dagar kvar.)

måndag 4 februari 2013

Siffrorna är A och O


I kväll lyckades jag äntligen, äntligen, äntligen passera 400.000 tecken! Skam den som ger sig, sade hon med blodsmak i munnen.

Nu är det bara ungefär 100.000 tecken kvar. Det ska jag väl klara innan manuslämningen den 25 februari.

"Svara om du hör mig", ska boken heta förresten.

söndag 3 februari 2013

Skärmförbud - bästa beslutet på länge


Nytt år och nya regler. Från och med terminstarten har det varit skärmförbud här mellan 12 och 18. Alla dagar och alla typer av skärmar.

Alltså:
Inget tv-tittande, inga datorer, inget spelande på mobiltelefoner, inget Minecraft på iPaden.

Och det är helt underbart. I dag var vi ute och gick i två och en halv timme.

Har ni regler för hur mycket tid barnen får sitta framför hemmets skärmar? Hur funkar det?



Läs och lär: Det var underordnade som tilltalades Ni

Anna skriver så klokt i en kommentar:

Från wikipedia, om tiden innan du-reformen på 60-talet:

"Tidigare ansågs det oartigt att tilltala en överordnad, speciellt någon som man inte kände, med annat än titel. En underordnad tilltalades med ni eller han/hon alternativt personens namn."
Alltså, det artiga var att kalla kunden "frun", "fröken", "doktorn" eller liknande titel. Att kalla kunden "ni" var totalt fel!
Alla som är födda på 50-talet eller tidigare kommer mycket väl ihåg detta, och många av oss som är över 30 har hört om detta från vara föräldrar. Vi upplever det som oartigt och okunnigt att kalla kunderna "ni".
Sedan ska jag tillägga att många av oss är så pass finkänsliga att vi inte gör några sura miner när ni ungdomar gör fel.

lördag 2 februari 2013

Dottern dissar skvallertidningar

Dialog i kassakön på Hemköp i Blackeberg:

Dottern: Har du jobbat på Se&Hör?
Jag: Ja.

Tystnad.

Dottern: Jag trodde att det var en bra tidning, eftersom du har jobbat där.
Jag: Men du tycker inte att den är det?
Dottern: Det är ju en skvallertidning.
Jag: Jo, men man kan läsa den ändå, för att det är kul. På skoj.

Tystnad.

Dottern: (Läser rubriker på tidningen.) Att Fredrik Reinfeldt har ny flickvän.
Jag: Ja.
Dottern: Okej...

Instagram


Jag har börjar instagramma lite. Vill följa mig där heter jag "dagarnaninni".

onsdag 30 januari 2013

Säg du till mig (för fan)!

Jag har skrivit om det förut, men känner att jag måste ta upp det igen. Det här med det nya niandet.
I nästan alla affärer blir man numera (ofta väldigt krystat) titulerad Ni av affärsbiträden och kassapersonal, vilket stör mig något oerhört.
Ofta tänker jag efteråt att jag borde ha sagt "du för gärna säga du till mig"* i en vänlig men bestämd ton, men det blir sällan av. Dels för att det ofta går så fort ("Vill ni ha kvitto?"), dels för att jag förstår att detta dåraktiga påfund inte är ett påhitt av personen själv utan av hens överordnade. Det är i alla fall min gissning.

Det värsta är ändå telefonförsäljare som ringer och blandar förnamn, som är mycket intimt, med det avståndstagande/upphöjande ni till en osmakig röra.
"Hej, Ninni. Vad har Ni för hemförsäkring i dag?"

Nu undrar jag hur ni tänker och känner inför det här? Ni som jobbar i affär, får ni order av era chefer att använda ni? Vad tycker ni om det? Och hur reagerar kunderna?
Jag är uppriktigt nyfiken.

Själv funderar jag på att starta en motorganisation, trycka upp knappar att sätta på jackan med texten:
"Säg DU till mig!"

För det här niandet är inte artigt, det är inte kontinentalt och världsvant. Det är inget annat än ett jäkla oskick.

(* Eller så skulle jag kunna säga "Hon får gärna säga du till mig", om det är en kvinnlig expedit, för så sa man också förr i världen.)

måndag 28 januari 2013

Dagens tittarfråga


Har jag barnen den här veckan, eller har jag inte barnen den här veckan?
Första öppnade rätta lösningen vinner en badboll.

onsdag 23 januari 2013

Blommor och blader


Det är viktigt att matcha tapeten med kopparna. Och absolut inte tvärt om.
Då kan det ju bli hur galet som helst.

Tystnad, tagning

Lyxen att sitta hemma och skriva om dagarna har en baksida som börjar ställa till det, både för mig själv och min omgivning.
Jag har blivit så extremt ljudkänslig. Och det blir bara värre och värre.

Tänker på tiden när jag jobbade på kvällstidning. Folk pratade och telefoner ringde och överallt i taket hängde påslagna tv-apparater. På webben skulle allt dessutom gå fort, fort, fort.
Då hade jag inga som helst problem att hantera det, tyckte till och med att det var härligt. Adrenalin var min drog.

I dag kan jag bli skitirriterad om någon drar ut en stol så det låter eller stänger en dörr lite för hårt. På riktigt. Och på tunnelbanan måste jag ofta byta plats, eftersom jag håller på att störa ihjäl mig på människor som pratar eller lyssnar på musik så det läcker ljud ur deras hörsnäckor. För att inte tala om de idioter som stampar takten med foten eller trummar med handen mot låret.
Jag har helt enkelt tappat förmågan att stänga av, denna nödvändiga överlevnadsstrategi i huvudstaden.

Det kanske låter lite lustigt, lite konstnärligt så där, men för mig är det ett problem.
Rätt som det är sitter jag väl i en stuga på en öde ö. Med öronproppar.

  

lördag 12 januari 2013

Dagens outfit


Tröja: Från HM:s barnavdelning.
Byxor: Lee.
Strumpor: Randiga.

"Du har ju hela helgen på dig"


Eftersom jag inte riktigt uppfyllde min skrivkvot (men nästan) under ordinarie arbetsvecka får det bli lite helgjobb.  
Bakgrundsljud: Skidåkning på tv. 

Helt okej.    

fredag 11 januari 2013

När drömmar slår in


Jag drömde om att skriva böcker väldigt länge och väldigt mycket innan jag gjorde det. Och jag tittade ofta avundsjukt på bokställ i affärer, funderade på hur det skulle kännas att ha sin egen bok där.

Här om dagen klev jag in i min gamla "hembutik" på Ängby Torg, mataffären där jag skjutit barnvagnar och mutat trötta ungar med Kellog's Bars och spånat middagsmat hundratals gånger.

Och så. Hepp.
Precis innanför ingången står "Pojken" och lyser.

"Oj!" tänker jag först.
Sedan skakar jag av någon anledning av mig känslan. Det känns plötsligt väldigt viktigt det där, att skaka av sig. Varför vet jag inte. Förmodligen för att allt kommer att gå åt helvete om jag inte gör det.

Men jag tar en bild i alla fall och bestämmer att när drömmar slår in ska man våga njuta av det. (I alla fall i några sekunder.)

onsdag 9 januari 2013

Älskade vardag, välkommen tillbaka


Det må vara härligt med jul och skönt med semester, men faktum kvarstår.
Jag trivs bäst i vardagslunken, i det lilla, enkla och trygga.

Fisk och potatis. Mmmm...

tisdag 8 januari 2013

Wow!


Högst upp hos både Adlibris och Bokus.
Vilken underbar start på ännu en lång skrivdag.


Full fart framåt


Flytten är överstökad och julen firad. Nu är det full fart framåt med manuset som gäller.

Någonstans trodde jag att man drog vissa lärdomar för varje bok man skrev, att man så småningom skulle kunna känna sig lite mer säker på vad man sysslade med.
Men så är det inte. Trevandet, ändrandet, grubblandet, tvivlandet, allt är det samma nu som när jag skrev de andra två manusen.

Och detta ohälsosamma pendlande mellan vällustilningar när man kommer på något bra (som man tycker just då i alla fall) till förlamande panik. Helvete så dåligt, hur ska jag få liv i det här?

Men i dag var det roligt. Hurra.

fredag 4 januari 2013

Kors i allsin dar!


Det var länge sedan jag blev så barnsligt exalterad som när jag hittade broderibara iPhone-skal på Broarne.

Nu ska jag försöka designa något eget. Att använda de medskickade mönstren känns som fusk.
Återkommer.