Först finns ett stycke om manuset som helhet, eller snarare vad som kan skapas av detta manus, i positiva ordalag. Det är mycket trevlig läsning.
Sedan har varje huvudperson ett eget stycke. Här poängteras saker som bör utvecklas, förtydligas, styrkas.
Exempel:
Vad har X egentligen för relation till Y?
Bygg upp X känsla av att faktiskt inte känna Z bättre.
Visa tydligare oron och maktkampen mellan de tre journalisterna på lokalredaktionerna.
Fördjupa porträttet av Z. Låt poliserna förhöra honom.
Sprid ut perspektiven. Sidorna 140-180 saknar Magdalena.
Och så vidare.
Sist kommer en lista över konkreta oklarheter, sida för sida.
Fråga: Blir man knäckt/sårad av det här?
Svar: Nej. Absolut inte. Möjligtvis lite förvirrad, i alla fall tills man bestämt sig för i vilken ände man ska börja bearbetningen.
Min strategi nu är att börja med polisarbetet och fylla i luckor och oklarheter där. (Nästan klar!)
Sedan gå djupare ner i varje huvudperson på ett privat plan.
Nu är rasten slut. Dags att fortsätta.