Barnen och jag var i Filipstad i går och såg det årliga sjöslaget på Kyrkviken. Eller fem minuter av det såg vi, om man ska vara petig. Sedan åkte vi och köpte glass. I Persberg.
("Det borde vara FÖRBJUDET att göra teater om KRIG!" "Hela Filipstad kommer ju att sprängas bort." "Var det ingen som dog?")
För att försöka lindra barnens posttraumatiska stressyndrom har morfar nu hållit en liten lektion om John Ericsson, Långban, propellrar, amerikanska inbördeskriget och slaget vid Hampton Roads.
Sonen: Mormor, visste du att John Ericssons bror Nils var med och byggde Göta kanal?
Mormor: Ja. Har du sett Göta kanal någon gång?
Sonen: Ja. Jag har sett tvåan.
Vad fint du skriver. Så inlevelsefullt att jag kan se det framför mig. Tänkvärt också. Du berör när du skriver. Fortsätt med dina ögonblicks nerdykningar i vardagen. Som poesi...
SvaraRaderaVälkommen tillbaka, ska bli kul att följa dig igen :-)
SvaraRaderaHa ha ha! Ibland önskar man att ens egna värld va precis som när man va liten... Underbara barn!
SvaraRaderaVi tittade på sjöslaget från båten, Alfons 8 år var mycket fascinerad men undrade varför Merrimac (eller den svarta båten) åkte därifrån och vi svarade att den kapitulerade.
SvaraRadera- Vad betyder kapitulerar?
- Att den drar sig tillbaka, att den ger sig.
- varför säger ni inte retirerar då!
Älskade Ninni, vad glad jag blir över att ha hittat dig igen!! Men jag blir förvånnad av att se dig i nytt hem osv. Vad har hänt? Varför skillsmässa? Inte kan de väl stämma att Nicklas redan har ny som de verkade som i Alex blogg? Frågorna är många...
SvaraRaderaMen gud, Emelie. Stilla inte din nyfikenhet, linda inte in det... Läs bloggen istället.
SvaraRadera