Mekanism för spårs utplånande

"Hitler och drömköket" av Dick Bengtsson.

Var på Moderna museet för första gången på många år och slogs åter av att konstverks titlar ofta är ännu mer fantastiska än själva konstverken. Och att kombinationen konst och titel kan bli rent magisk.

Här är mina favoriter:

Fält, långsamt tempo (Jasper Johns).
Mekanism för spårs utplånande (Jean Du Buffet).
Varken det ena eller det andra (Dick Bengtsson).
Kontrollerad expension i rosa (César).
Mörkt hot om frånvaro fragmenterad och skivad (Sturtevant).