Lätt irriterad utfrågning av mig själv

Alltså, allvarligt. Vad är det med dig?
- Vadå? Är det nåt fel, eller?

Du bloggar inte, du skriver inte, du gör ta mig fan ingenting. Mår du inte bra?
- Jo, jag mår ganska bra, tackar som frågar.

Varför får ingen veta det då? Varför har du blivit så jävla mystisk? Nya Greta Garbo, är det du det? 
-  Haha. Nej. Jag är trött på mig själv bara, på min egen röst. Det känns som om jag pratat konstant om mig själv i flera veckor. Sen är det ju så att mitt liv och mitt mående berör andra också, personer som kanske inte har lust att bli omskrivna här.

Vadå, ångrar du att du ställde upp i alla de där tidningsintervjuerna? 
- Nej, det gör jag verkligen inte, men den där offergrejen står mig lite upp i halsen. Jag tycker att jag gjorde helt rätt som berättade om tiden på psyket, både här på bloggen och i intervjuer, men jag är rädd att framstå som ett offer. Det är faktiskt inte ett dugg synd om mig, jag har haft skittur i livet och är hur stark som helst. Oftast i alla fall.

Så vad gör du på dagarna då, Power-Garbo?
- Jag målar om saker, sorterar papper, åker till IKEA, går på bio, äter semlor, läser böcker, funderar på intrigen till bok nummer tre.

Det låter ju som värsta drömmen. Kan du inte skriva om det då, här på bloggen?
- Hm. Jo. Det ska nog ordna sig.

En sista fråga bara. Hur kommer det sig att du skriver just deckare? Hehe.
- Lägg av nu! Jag orkar inte…