När karaktärer tar sig namn, börjar röra sig, klä sig, tänka och prata.
När scener dyker upp, oväntade kopplingar mellan personer blir tydliga och det plötsligt ilar till i magen. Ja! Så!
Det är där jag är nu.
Blir ofta sittande helt stilla och med blicken i taket, snett åt vänster. Om ni ser mig sitta så, med rynkad panna och halvöppen mun kan ni nästan vara säkra på att det är min inre film jag tittar på. Skådespelarna pratar ganska tyst så jag måste koncentrera mig noga för att höra vad de säger.
Det här är utan tvekan det bästa stadiet. När allt fortfarande är möjligt.
Jag har precis läst klart Flickan med snö i håret. Det var häftigt att läsa den och undrade vilka kapitel du skrev när du var på Gotland. Läste din blogg då och det verkade så mysigt att åka iväg en sväng för att skriva. Boken var för övrigt jättebra! :)
SvaraRaderaMvh Sofia.
Jag minns faktiskt inte vilken del jag skrev på när jag var på Gotland. Men det var nog mitt i någonstans. Hm... Jo, det är mysigt att sitta sådär ostört och vackert. Man kan få mycket gjort också.
SvaraRadera