fredag 9 september 2011

Happy, happy

Alldeles oavsett.

Jag ser barnen sova på kvällen, på rygg, med öppna munnar. Så olika, så lika.
Så overkligt vackra att det gör ont.

"Tänk att vi fick så fina barn."
"De finaste i världen."
"Ja. Rent objektivt. Haha."
"Absolut. Rent objektivt."

Så brukade vi stå och viska i mörkret.

Det finns bara en enda människa, förutom jag, som förstår precis exakt hur fantastiska de är.
Den insikten.

Oavsett allting.

5 kommentarer:

  1. Mor och farföräldrar har nog också den förståelsen för barnen tror jag. Fint skrivet, så målande beskrivning.......

    SvaraRadera
  2. Jag tittar på änglarna och viskar till mig själv. Exmannen har inte greppat alls - dyrbarheten. Och det är mest honom det faktiskt är synd om.

    SvaraRadera
  3. Jag har också haft den insikten. Först var det bara urjobbigt och sorgligt, att jag inte kunde dela detta med barnens pappa längre.
    Nu 3 år senare är det samma insikt som gör att vi är ett bra sammansvetsat föräldrapar till våra barn.

    SvaraRadera
  4. Den obeskrivliga kärleken till våra barn. Den känner jag också ofta när jag lägger mig på kvällen, och de alla fyra ligger och sover tryggt i sina sängar. Själv känner jag bara outsäglig lycka.

    SvaraRadera