fredag 9 december 2011

Lengtan

10 kommentarer:

  1. Obetalbart och fullkomligt lovable!

    SvaraRadera
  2. Jag dör en smula....

    SvaraRadera
  3. Förstår om hjärtat gråter. Tycker alla separerade föräldrar (och givetvis barn) är helt otroliga att de överlever utan varandra. Kram

    SvaraRadera
  4. Å, så gulligt!
    Solveig

    SvaraRadera
  5. Så fint. Finns inget finare än när barn skriver och uttrycker sina känslor.

    /Anna J

    SvaraRadera
  6. Fint, fint, fint...och ledsamt, ledsamt, ledsamt... Jag vet hur det känns. Hur gör man med alla känslor, vuxen som barn? Jag tror ändå att just detta räcker långt i livet -att kunna formulera vad man känner plus att man har någon att formulera det till.

    SvaraRadera
  7. Så fint! Jag blir alldeles rörd.

    SvaraRadera
  8. Åh. Har varit ensam mamma i åtta år. Det är vemodigt och fint på samma gång. Lyckosorg.

    SvaraRadera