Nej, långtråkigt är det inte

Att ha bara ha sina barn hos sig varannan vecka har sina nackdelar. Verkligen. Ajaj.
Men det har även sina fördelar.

I morgon är min ensamma vecka slut, men jag kan inte direkt påstå att jag känt mig ensam. En hastig blick i backspegeln visar följande:

I måndags kväll var min kompis A-H här hemma och drack te.
I onsdags kväll hade jag klassföräldramöte i mitt kök.
I torsdags kväll var jag på pocketmingel och presenterade min bok. Kvällen avslutades på restaurang med Bonniers pocketfolk och författarkollega. Hemma klockan ett.
I fredags var jag, som ni vet, på deckarfest.
I lördags var jag i Uppsala på eftermiddagen och träffade vännen M.
Och denna söndagsafton åt jag på restaurang men kompisen A.
(Jag har även pratat i telefon till tvåtiden på nätterna.)
Plus att jag köpt ny bil, inrett balkongen, skrivit, läst och broderat.

Men nu toklängtar jag efter en barnvecka med cykelturer och Cartoon Networks och har bunkrat upp med flingor, yoghurt, standardmjölk och frukt. 
Det ska till och med bli roligt att använda spisen igen. Fatta längtet då.