Marsvinen - Charlie och Mats, ni vet - flyttade från oss för en och en halv månad sedan men är nu tillbaka för en veckas semesterpassning. Återseendet var förväntansfullt. I alla fall från vår sida.
Skulle de känna igen oss? Hade vi haft någon betydelse i deras liv, lämnat något spår? Hur mycket minns egentligen små gnagare?
"Vill ni ha lite hö?" frågade jag med gamla marsvinsrösten.
Kutterkutterkutter, svarade de frejdigt och började rusa runt i buren.
Precis som förr.
Det, mina vänner, kallar jag enkel och rak kommunikation. Sändare och mottagare.
Det är inte alltid det funkar så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar