fredag 20 maj 2011

På botten har man i alla fall fast mark under fötterna


Tack alla för fin respons på mitt dagsboksinlägg. En sak är säker - jag är inte ensam. Inte ni som skriver till mig heller. Vi är ganska många som varit där nere.

När man nått botten har man i alla fall fast mark under fötterna. Vad som är sant och vad som är viktigt blir tydligt.
Långsamt ljusnar det, färgerna kommer tillbaka, som en utdragen gryning. Och för första gången på länge känner man doften av blommor.

16 april 2011
Naturligtvis borde jag ha skrivit mer om den här tiden av dårskap. Tänk att man på två månader kan gå från skilsmässobeslut till psykavdelning till lägenhetsköp till flytt.
Jag ska försöka skriva mer när tankarna går i spinn. Hitta ett flöde som leder någonstans, inte bara går runt, runt. Trots allt mår jag ju ganska bra. Jag älskar mitt hem och mitt nya liv. Det ska jag inte glömma att jag gör.

25 april 2011
Vilken värdelös dag! Jag har brutit mot alla mina regler. Jag har ältat, jag har facebookat, jag har ännu inte skrivit ett ord. Inte ETT...
Jag är så trött på att behöva hantera den här skiten hela tiden. Kan det aldrig får vara lugnt någon gång? Varje dag är det nya spelregler, nya saker att förhålla sig till.

30 april 2011
Jag har kommit in i en ny fas. Ilskan har släppt och jag känner mig helt fri, lätt och lycklig. I onsdags var jag på Viveca Stens releasefest, i torsdags var jag på Kvarnen med "Torsdagsklubben" och i går var jag på Gondolen med A.
Jag njuter så oerhört av livet just nu. I dag har jag läst hela dagen. Försöker öva upp koncentrationen genom att läsa böcker. Och så har jag legat i sängen och ätit skräpmat och druckit kaffe. Samt pratat med E. i telefon för tredje gången på kort tid. Länge pratar vi också. Det känns bra.
När kvällen kommer tänder jag ljus lite överallt och njuter av friden.
Jag är jag. Allt är äkta. Och helt underbart.

1 maj 2011
Att vakna på morgonen och vilja leva, vilken magisk upplevelse. Att gå upp och känna harmoni, att luften är lätt att andas.
Jag känner mig inte ens bitter. Inte arg. Inte alls ledsen. Jag är bara nöjd.
Att jag satt gränser i kombination med att tiden har gått tror jag är hemligheten. Jag har en sfär runt mig. Luft. Där får jag plats.
Ibland försöker jag på riktigt analysera mig själv, känna efter om jag är på hemlig jakt efter ett nytt förhållande, hemlig även för mig. Men det känns inte så. Så småningom kanske, men jag vill inte bo tillsammans med någon. Jag vill inte kompromissa över huvud taget, inte anpassa mig.
Jag njuter av alla möten med nya människor där man kan lära känna varandra utan roller.

2 maj 2011
Plötsligt blommar träden. Varje morgon tittar jag ut genom fönstret och försöker komma på vilken månad det är. Jag är inte i fas. Samtidigt är allt precis som det ska vara.

2 kommentarer:

  1. Hej Ninni har saknat din blogg och blev så glad när jag hittade den idag. Den här veckan sökte jag hjälp. Är inte inlaggd men har fått börja prata med någon. Vet inte varför de skulle vara intressant för dig men men =) Längtar efter nästa bok. Tänkt enär jag läste förra, undra om de är på väg att gå isär. Kändes som de fanns en sån längtan. Jaja nu sk ajag läsa vidare...

    SvaraRadera
  2. Hej Sanna! Så bra att du söker hjälp. Jag hoppas att det kommer att kännas bättre snart.
    Styrkekram till dig.

    SvaraRadera