söndag 14 augusti 2011

Att överlista sig själv gång på gång på gång

Utsikt från ett köksbord.

Jag vet ju det, ändå måste jag påminna mig själv med jämna mellanrum. Att det här med att skriva bok handlar mer om siffror än om bokstäver. I alla fall för mig.

När bokmanuset breder ut sig över sidorna och känns som en oformlig barbapappafigur måste jag ha något konkret att hålla mig till. Jag har nu haft en period av funderingar och omkastningar. Scener har bytt plats, text har strukits ner. Det är då lätt att hamna i en känsla av att inte komma framåt, trots att man suttit i timmar framför datorn, inte tänkt på något annat.

Och det är framåt man ska. Ju.

Att säga till sig själv att "i dag ska jag skriva så mycket jag bara kan" funkar inte för mig. (Se nedanstående inlägg...) Kanske för att "så mycket jag bara kan" aldrig kan bli nog.

Nu är det 10 000 tecken per dag som gäller. Punkt. Sedan är det fri lek, klapp på axeln och en chokladbit.
Hur många gånger måste jag påminna mig om detta?

Känner redan hur nöjd jag kommer att vara när jag uppfyllt dagens kvot.
3 000 tecken är gjorda hittills, 7 000 kvar.
Framåt, som sagt.

2 kommentarer:

  1. Det kommer att bli en skitbra bok. Av mig får du en extra chokladbit och en kram!

    SvaraRadera
  2. Hur vet man att man vågar? När når man gränsen för att våga lämna det trygga för det som man tror att man vill? Vad/när "vågade" du lämna din anställning för att skriva dina egna böcker? (Det kanske inte var en så stor grej för dig isåfall kan du bortse från min fråga).
    Jag är civilekonom och har kommit in på psykologprogrammet (2:a gången jag sökt, förra gången lät jag mitt rationella jag bestämma mig för att tacka nej till platsen). Jag är nog dock fortfarande för feg.
    /Lotta

    SvaraRadera