måndag 29 augusti 2011

Lunch utan smink

Om några timmar ska jag äta lunch i Vällingby tillsammans med två av mina medpatienter från avdelning 24 i vintras.
Funderar på att skippa sminket, ta den gröna munkjackan och dra upp huvan över huvudet. Så att de känner igen mig, menar jag.

6 kommentarer:

  1. Härligt att du ändå kan skämta om något så allvarligt.... Får ofta ett leende på läpparna när jag läser dina inlägg! Fortsätt så! :-)

    SvaraRadera
  2. Ninni, vill bara säga att jag är så j...äkla glad att du bloggar igen! Har saknat Carola-spaningen bl.a :) Din bok var skrämmande (bra)! Kram // Å

    SvaraRadera
  3. Hittade tillbaka hit idag och har nu läst ikapp. Är väldigt glad över att du bloggar igen :)

    SvaraRadera
  4. Hoppas lunchen var trevlig och att du tog av dig luvan ;)
    Jag är också glad att du bloggar igen - jag blir glad av dig!
    Kram angelica

    SvaraRadera
  5. Igår läste jag dina inlägg om tiden då du låg inne. Oj, vilken flashback det gav mig. På ett sådär ontimagensätt. Jag har nått botten vid två tillfällen i mitt liv, varav det ena så långt att jag blev inlagd. Jag är en person med stort kontollbehov och att bli inlagd på en avdelning där dörren är låst o man bara får gå ut med en vådare kändes oerhört surrealistiskt för mig. Jag var där av egen, fri vilja, men ändå, den känslan...

    Nu känner jag mig som en bättre människa pga min erfarenhet. Mer ödmjuk och förstående för de som är sjuka i själen. Det är ju som jag, som vem som helst du möter på din lokala ICA.

    Nåja, ville bara säga att jag blev berörd av dina inlägg och att jag beundrar dig och alla andra som kämpar sig genom tuffa tider och tar sig ut på andra sidan och fortsätter att ta vara på livet. Tack för att du delar med dig. Det värmer och inspirerar.

    Kram Jessica.

    SvaraRadera
  6. Gud, vad ni är söta och snälla! Jag blir varm ända in i hjärtat.

    SvaraRadera