måndag 8 augusti 2011

Den stora löjligheten


Det här med att skriva, hitta på, skapa, känna efter. Ibland slås jag av den monumentala löjligheten i detta.
Finns det ingen avstängningsknapp någonstans?

3 kommentarer:

  1. Fast det ser så mysigt ut! Det är något med den där bilden som får mig att vilja byta jobb faktiskt.

    SvaraRadera
  2. Fast det finns ju (skönlitterära) böcker som sätter avtryck i människor, eller i samhället, under flera hundra år. Nu är det säkert lätt att känna som enkel deckarförfattare på 2000-talet att man inte skriver på en ny Wuthering Heights eller 1984. Men vem vet? Det måste skrivas många obetydliga böcker för att få fram några få riktigt viktiga, och det kan ju vara samma författare som skriver både små och stora verk under sin livstid. Dessutom, vem vet vad som kommer överleva till framtiden, eller vad som överlever i hjärtat hos den individuella läsaren? Senast idag läste jag en bok av en svensk kvinnlig nutida författare och fick nya perspektiv på mitt eget känsloliv. Författare är ett av världens viktigaste yrken!

    SvaraRadera
  3. Neej! Den knappen ska vara på. Det finns inget som slår böcker när det gäller att skapa nya världar, tankar, känslor, insikter och glädje.

    Som The Ark säger: It takes a fool to remain sane :)
    /Yvonne

    SvaraRadera